Dikter

Av Karin W-Levi

Vinden över Ölmes slätt

Sommarens första sus
Vinröda lakan på en lina
i en björkdunge
Grusvägen är sladdad
Det dammar
Någonting tar form

Slättlandskapets människor
längtar
till midsommardansen
på Mårön, på Sjöstad
eller inne i klippan
Sen finns de som inte
hör till eller dit
Sammanhangen varierar
Ensamhörigheten är
också ett universum
   Någon fäller upp sin krage

En rovfågel svävar lågt
Skyarna far
Korna romar
Det är jubel eller klagolåt
från IP
en visselpipa
en in, en ut

Lila Gökärt redan
i början av maj
På Stolpen rengörs
Glassmaskinen
Någon slungar honung
och unga hjärtan gör
   musik

Ljus var det stöpta
med tre armar
förgreningar, kanaler
till äldreboendet och stan
och andra människor med
aningar om

vinden över Ölmes slätt 

På Karlstads Centralsjukhus

Förgängligheten kommer
gående emot mig
Sinnelaget löses upp
Det är hissnande

Ett halvtannat sekel
har mitt presens varit
  tongivande
så allt är välbekant här
   Värmländskan
amen jaamen, jajamensan
svarar man

Provsvaren är kanhända
av annan karaktär
negativt är positivt
och vice blir versa
   Strävar allting verkligen
mot neutralen?

Allas ansikten, anletsdragen;
jag har sett dem förut
på fotbollsplanerna
på Universitetet
eller i folkparkerna rentutav
   Blodfattiga är några
gröngrå
ledsna och förtvivlat rädda
medan andra aldrig har
varit lyckligare:
   ”Sköterskan sa att gulsoten
försvinner av dagsljus.”

Minns de också att
   dansbanorna
i Forshaga, Strömtorp och Böppa
var trä och snickarglädje?
Vi dansade
till Trance Dance då
men är på sjukhuset nu

Här har vi livet och
väntan på döden
i ett och samma
   andrum

Jag följer den lila gatan
Väntrummet är fullsatt
någon ropas upp
och förgängligheten går vidare

På Karstads Centralsjukhus

Hela resan

Buss 400 lyser gult längs 26:an
Första stop är Hedbotten
Pianolärarinnan kliver på
   Elisabeth
Eller Patrik bildläraren på
   Ferlinskolan
I lagården i Bergsjö
lyser ljuset knappt men ändå
i november- och decembermörkret
är knappt ljus bättre än inget att få

   ”Att sitta på möran och sörpla kaffi
före en åker te jobbö, ä dä bästa mä å ha ett jobb.”
säger lokalvårdaren
med rödspretig frisyr och vaken blick

På helgerna går hon och göbben
ut på isen och pimplar
Det är också det bästa hon vet
Eller rårevorna på rastplatsen
vid t-korsningen

Mellan Prästbäcken och Filipstad
ligger en stuga vid en fors
Det måste vara vackert att vakna
och höra allt rinn
   Värmländska sagoväsen närs där

   ”Dä va sö gött som ett knull i mun”
beskriver en man som luktar sprit en fisk
som han fått i Gettjärn
strax innan stan där stassera bor
På Resecentrum byter medresenärer buss
vidare till Lesjöfors fjädrar eller
Hällefors Kommun

Framför mig ligger
arbetsdagen
Jag inser att lyckan är
ofantligt enkel
om man ser till

hela resan

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *