Ett Värmlandsepos

av Måns Höög

10:53.
Kaffet – Löfbergs Lila mellanmörk – är färdigbryggt.
Stefan Borschs silkeslena stämma inreder rummet i lyster.
Den kreativa verkstaden kan öppna.

Min dröm, eller kanske tillochmed morgondröm, är att bli en modern Gustaf Fröding. Ta folket med storm med ett litterärt Huk’ er i bänkera!-ögonblick. Låta orden, ord för ord – liksom Långflon, Säffle, Skrolycka och alla platser däremellan, gran för gran, bygger upp Värmland på en karta – måla pappret i ett strövtåg i hembygden. Och eftersom Värmland är ett sinnestillstånd blir ett sådant strövtåg likaledes ett strövtåg i sinnet, i våra allra innersta känslor.
Det blir ett strövtåg rätt genom själ och hjärta.

Jag vill skriva in mig som medförfattare till den kollektiva Värmlandsantologin, bestsellern med tusentals delar och tusentals medförfattare. Fröding och Lagerlöf. Ferlin. Och gammelmorfar, som för ett sekel sedan diktade om hur vindens sus var hans ende kvällskompanjon i en skogskoja i Tiomilaskogen. Och en mormors talföra femminutersmonolog, med stickspår av vittra modernistiska kvaliteter, om en nyupptäckt gôrgo fryspizza. Berättandet är som älven – det enar värmlänningarna i tid och rum.
Som ett aldrig sinande Värmlandsepos.

Jag tar en klunk kaffe.
Begrundar. Inkänner. Insuper Ernsts instagram (för inspiration). Kollar på ett klipp när Bengt Alsterlind gör en säckpipa av en flöjt och en badboll (i researchsyfte). Omvärldsbevakar i Munkforsområdet på Hemnet (till miljöskildringar). Gör en ostmacka i köket (prästost).
Och hur går det för den vita älgen? (Sök).
“Vit och brun älg i kärleksmöte i Arvika”.
Ack, om jag ändå hade den vita älgens tur i kärlek.

Åter.
På datorskärmen finns mitt oskrivna strövtåg, det som snart ska besjälas med ord likt hur Klarälven besjälar det böljande värmländska skogslandskapet. Jag blundar. Jag ska bli älven. Och jag undrar om Fröding hade gillat fryspizza? Frödingland låg ju precis i gränslandet mellan folkkulturen och finkulturen, så en och annan pizzaslice (men självfallet utan svampinjoner – således ingen Capricciosa) hade nog inte Gustaf refuserat. Jag kan riktigt se honom sitta på Pizzeria Romstad i Karlstad med en Stefan Holm Special. Den med både skinka och generöst med kebab.
Ferlin känns däremot mer take-away sallad.

Jag klunkar Löfbergs under frenetisk ögonkontakt med skärmen. Inväntar. Kollar Facebook. När jag ändå är online gör jag ett test om vilket snacks jag är baserat på mina intressen. Tydligen är jag Spicy Chili Jordnötter.
”Med en riktigt cool och kryddig personlighet sopar du mattan med alla trötta typer där ute. Du har en egen stil, roliga historier och de som träffar dig vill bara höra mer”, heter det.
Precis som Fröding!
Jag småler. Och tar en rumstempererad klunk kaffe.

Var blev ni av, ljuva drömmar?
Monica Zätas hagforsstämma från 1976 tränger rätt in i 2020.
Klockan är redan 15:27. Mitt strövtåg är oskrivet.
Jag pausar Monica Z.
Tar en sista tugga av ostmackan.
Sörplar en sista, kall, kaffeklunk.

Fokus!

Om jag ändå verkligen vore ett paket Spicy Chili Jordnötter.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *