Hemvändare

Av Sara Sundström

Kvinnan lämnar med snabba steg ankomsthallen bakom sig. Med blicken långt fram plöjer hon genom massan av högröstade barnfamiljer och gäng av uppspelta ungdomar. Med en trött och irriterad suck föser hon undan en kille som dunsar in i henne med sitt bagage.

På en av plaststolarna närmast utgången intill den novembervåta taxiparkeringen på Gardemoen sitter en man. Han är halvvägs in på sin kanelbulle, men har redan druckit ur sitt redan från början ljumma kaffe. Det är dagens andra körning och även om han har flera körningar framför sig, så känner han sig sliten och tar sig för länden. Det är många timmar stillasittande i bil, snabb mat på olika bensinstationer och livet som till slut tar ut sin rätt.

När han kommer fram till utgången strax utanför tullkontoret tar han fram det förtryckta A4-arket och håller upp mot den ström av människor som kommer ut från ankomsthallarna: Carin Lindblad SK4744 ankomsttid 15:37. Kvinnan söker med blicken tills den fastnar på det egna namnet. Hon kliver ur klungan och hejar oseende på mannen med skylten.

“Hej, det är jag som är Carin. Jag tror att du ska köra mig till Bålgård. Stämmer det?”

Det är som om något tar luften ur mannen. Han kastas tillbaka till minnesbilder han inte vill se. Mörkt vatten brusar och bubblar, ett kaos av kroppar, armar, ben och underytankvävda rop innan allt blir tyst och stilla. Och sedan det som med åren efter följde. Löftet, tystnaden, begravningen, studenten, spriten, äktenskapet, barnen, spriten, skilsmässan, spriten, ensamheten.

“Ja, det stämmer. Bilen står precis utanför.”, svarar han kort. När de rullar ut från parkeringen studerar han henne samtidigt som han söker hennes blick i backspegeln. Hon ser inte tillbaka. När han betraktar henne är det svårt att bortse från de uppenbara skillnaderna mellan dem och var de befinner sig i sina liv. Det verkar ha gått bra för henne. Hon som reste därifrån.

Norska skogar och marker byts ut mot alltmer bekanta miljöer på andra sidan bilrutan. Hon har inte varit i familjehemmet på över 20 år och hade gärna låtit det gå 20 år till. Men det ska säljas.

“Minns du mig Carin?”, frågar han. När hon tittar upp ser hon honom för första gången. Pulsen stiger och dånar i hennes öron. Visst minns hon, hur skulle hon kunna glömma. Bålgårdstjärnet som en spegel, en av få varma kvällar i augusti. Hon, Peter och Elin. En lek i vattnet längst ute vid bryggan. De utmanar varandra i hur länge de kan vara nere i det mörka vattnet, kommer upp, skrattar, frustar och dyker ner igen. Leken blir alltmer våldsam. När hon kippande kommer upp till ytan för luft står Peter där och Elin ligger alldeles för stilla i vattnet.

Det finns olika versioner om vad som hände den kvällen, men hon och Peter kom överens om att berätta en av dem.

Utanför Arvika accelererar en taxibil kraftigt. I tidningen ska det efteråt stå att en singelolycka med två avlidna troligen orsakats av hög hastighet i kombination med dåligt väglag. Ibland finns flera versioner av ett skeende.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *