I huvudet på Lusten sex

Av Ulf Karlsson

Nu är det slut på friden! Hårda, bestämda fotsteg hörs på kajen. Måtte de passera mig och välja någon annan idag. Jag var ju ute i förrgår och behöver all den vila jag kan få. Trean och fyran har inte gjort många knop senaste veckorna. Naturligtvis upphör stegen vid min förtöjningsplats och jag hör dunkande ljud i plåtskrovet. Det förefaller vara två personer som kliver ombord och jag hör röster:

– Ja, vi får ta sexan idag också, hon krånglar minst och är driftsäker. Har du kört sexan tidigare?

– Nej inte sexan men väl trean, femman, sjuan och nian och det borde väl inte vara någon skillnad, de är ju lika allihop.

– Sexan är vår äldste och hon blir 46 år i år, en pålitlig trotjänare.

Det får bli sexan och klockan 08.30 är det påkoppling uppe vid Löveds skiljeplats Det är en rejäl last idag, en av de större faktiskt, tiotusen stock och drygt femhundra meters släplängd, det blir ett mödosamt jobb för sexan. Det hade aldrig gått på gengastiden, nu har hon i alla fall 20 hästkrafters dieselmotor och det är ändå det minsta som krävs för dagens last.

Jaha, så de tror lite på mig ändå! Tjugo hästkrafter är vad som finns i motorn men att jag också har ett pannben och en vilja av stål, det borde dom väl känna till. Nog hade det varit skönt att få någon extra vilodag men samtidigt känns det lite hedrande att få paradera genom centrala Karlstad med fem hundra meters släp Det brukar vara stora åskådarskaror vid stadshotellet och V:a bron där älven .gör en svårforcerad gir. Jag minns inte att jag dragit femhundra meter tidigare så det kommer att krävas allt av mig.

För att klara den tvära svängen inne i Karlstad medföljde en extra styrbåt med flottare. Deras uppgift var att se till att det långa släpet inte slog in i stenmuren utanför stadshotellet.

Färden gick lugnt och fint i två knop. Forshaga passeras, den lilla bruksorten som fostrat så många landslagsspelare i ishockey. Vidare förbi Dyvelsten, Grava, Älvåker och Färjestad. På babord sida tronar Värmlands kungliga regemente, I2, majestätiskt på sin höjd och vi är nu framme vid Sandgrund och Klarälvens delta. Via den västra älvådran går så färden in i centrala Karlstad.

Nu kommer nervositeten. Skall jag klara den svårmanövrerade svängen vid Stadshotellet? Hoppas skepparn vet vad han gör. Stora folkskaror har samlats och jag får applåder när det hela avlöper utan några incidenter. Jag kan nu slappna av och lugnt bogsera jättesläpet ner till Skoghallsverken där jag mottas som en drottning.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *