Skogvaktaren

Av Elisabeth Björkman

Det låg något poetiskt över hans val av yrke.
Alltsedan han tillbringat somrarna hos farfar och farmor på deras gård utanför Karlstad.
hade han fascinerats av skogen. Varje dag efter morgonmjölkningen följde han med farfar ut i den närliggande skogen. Farfar lärde honom allt om skogens träd och växter, hur myrorna byggde sin stackar och levde. Hur stigarna ledde genom skogen och hur man orienterade sig efter väderstrecken.

Han fick även följa med farmor till de olika växtställena och plocka vildhallon, blåbär, hjortron, lingon och svamp. På så sätt kom han att lära sig de olika växtplatserna för bär och svamp.

När han blev äldre  byggde han kojor som han övernattade i och vaknade till soluppgång och fågelkvitter. Nu kunde han på egen hand vandra runt i skogen och känna dofter av skogens träd och växter. Det här var innan varg och björn etablerat sig i skogarna. Djuren han såg och mötte var harar, rävar, rådjur och älgar. Deras nattlegor eller gryt lärde han sig snart hitta.

Han mindes sitt första möte med älvorna. Och ja de dansade för honom. Men när han följde efter dem upplöstes de lika plötsligt  och han hittade inte tillbaka. Då var det tur att han installerat appen Stigfinnaren i sin mobil.

En dag på en äng i utkanten av skogen såg han när en flock vildgäss slog sig ner för att vila. Ledaren reste sig när hon blev varse den stora älgtjuren som kom fram ur skogsbrynet och lugnt gick gåsen till mötes. Till synes oberörd böjde sig älgen ner mot gåsen och nuddade hennes näbb innan han vände tillbaka in i skogen.

När han gått Naturbruksprogrammet på Södra Viken fick han anställning som skogvaktare på det stora skogsbolaget. Nästan varje dag tillbringade han i skogsreviret med bevakning, skogsvård och planering för avverkning och nyplantering. Personalen röjde kring stigar och vägar och jobbade med planerat arbete. Nu hade varg och björn etablerat sig eller i varje fall såg han spår efter de båda och övergivna iden.

I ryggsäcken fanns termos med kaffe, två surdegsbröd med skinka, kanelbullar och ett äpple. Fina dagar intogs de på en stubbe i skogen men regniga och kalla dagar tog han sin tillflykt till någon av arbetsbarackerna. Den här sommaren med en pandemi var det lugnt i skogen. Inga tyskar eller andra som slog läger vid sjöar eller vandrade längs stigar och skogsvägar. Några hemestrande svenskar kunde han möta ibland.

Vissa dagar var jobbet mer administrativt jobb. Rapporter till företaget, Skogsstyrelsen och registrering av statistik och loggbok.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *