Vill bort härifrån


Av Ida Myrin

Från krav och förväntningar.
Från gråa gator och tomma torg.
Från broar över Klarälven.
Från alla minnen och från sorg.
Från trähusen vid slussen.
Från vägen in till stan.
Från kullersten på torget.
Från dungens tall och gran.

Vill vara någon annan,
få börja om igen.
Vill strosa nya gränder,
bort från var och en.
Jag stannar, stilla härdar,
men växer gör en skam.
Jag somnar, vaknar, startar
men kommer inte fram.

Likgiltighet, tomhet,
känner längre inget alls.
Inte glädje, inte ilska,
inte ens klumpen i min hals.
Vänern glittrar magiskt,
i viken fryser is.
Soluppgången kom igen
och åkern göms av dis.

Stan som bleknat hastigt
får nu tillbaks sin ton.
Jag stannar till, beundrar,
på vägen över bron.
Röster om allt annat
tystnar äntligen.
Det infinner sig en trygghet,
i staden som blivit min vän.

Följer vattnet ut på udden
Från bryggan hör man skratt.
I solnedgången reser de sig
för promenaden bort mot Statt.
Behöver inget nytt att se,
för allt för mig finns här.
Ska aldrig glömma värmland,
där mitt hjärta alltid är.

Vill aldrig bort härifrån

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *