Återkomst och hemkomst.

Av Marie Karlsson

Bilens ljus letar sig fram som en slingrande orm 
genom en mörk värmlandsskog
Väskan är packad, katten blänger i sin bur.
Min psykolog har sedan länge ätit upp mitt godis.
Han ser trött ut, men gasar vidare

Skogen lutar sig fram och vinkar
med sina barriga armar mot oss.
Vi känner varandra, jag och skogen.
Kanske ser den att jag är här för att stanna.

Det är en återkomst och en hemkomst i hjärta.
Här finns rötter men också en snårig,t aggig historia.

Vi kör upp för min gata.
Här har livet pågått, årstiderna har kommit och gått.
Men i mina fönster har det varit svart.

Jag blir lämnad på min trappa, psykologen tackar för sig. 
Han har gjort sitt, hans sista fall innan pensionen
Tiden vrider sig ett halvt varv och jag ska gå vidare.

Lägenheten är som en gammal brottsplats.
Tillbaka i det som varit och gjort ont.
Nu ska framtiden komma som ett brev på posten.

I min lilla bruksort känner alla alla, tror vi.
Men ingen känner mig för jag drar runt som en vålnad
med splitter i hjärtat.

Min lägenhet, mitt fort,
dom vinklade persiennernas gränsland.
Här är jag både trygg och jagad.
Här finns galenskap och kärlek.

Snälla lilla bruksort, ta emot mig trots splittret för
jag är rädd för skuggorna i ögonvrån.
Jag kommer va dig och skogen trogen i all tid.

Vi finns där ute, vi splitterhjärtade..
Som behöver få komma hem, tas emot.
Få se granens barriga armar vinka mot oss 
och höra järnverkets trygga ljud på avstånd.