Av Lisa Fritiofson
Glava
I Glava
En stillsam kväll
Jag vaknade till från min tupplur och hörde fåglarnas kvittrande sång
Regnet föll över skiffertaket
Kunde jag höra
Blickade ut genom det gläntande fönstret
Mitt inre, lyste upp där jag låg
Det glittrade på träden
Solen som precis överaskat både molnen och regnet
Solen och regnet dansar ljuvt tillsammans
Motpoler till synes, men just nu i stämningsfull harmoni
De liksom behöver varandra
Trädglittret
Bildas från solens strålar
Smekandes på de vilande regndropparna
Sällan skådat vackrare
I Glava
Tid
Jag orkar inte titta på dig, samtidigt vill jag alltid ha dig nära
Tid
Du stressar mig, samtidigt som du gör mig så lugn
Tid
Du är så oändlig, samtidigt så begränsad
Tid
Dig har jag som minst när jag behöver dig som mest
Tid
Det är allt vi har
Tid
Att vänta i tid
Tid
Det tar tid
Tid
Du gör dig ständigt påmind även om jag försöker stoppa undan dig och fylla dig med tingens tid
Tid
Mellanrummet mellan nu och nu
Tid
Det går fort när man har roligt sägs det. Vad är det som sägs egentligen?
Tid
Tidlöshet i en värld där tidens stränga makt spelar på de svarta tangenterna
Tid
Om tiden är livets passagerare – vem kör?