Drömmen i fjäderdunet

Av Andreas Trollåker

Jag går hem i regnet. Min ärvda oljerock står bra emot vätan och det är bara dess pälskrage som inte gör det. Det knastrar i gruset under skosulorna och det knastrar i takt med klockornas klang från Fryksände kyrka. Knastret upphör i samma stund som den sista klangen klingar ut. Jag går nu på hängbron näst intill ljudlöst och det är bara ca tio centimeter tjockt trälager mellan mig och vattnet nedanför. Regnet har nu upphört och mitt på bron gör jag en paus. Jag vilar mina underarmar mot broräcket och drar in ett djupt andetag av den klara höstluften och studerar de blånande bergen i horisonten, något närmare mig ligger en eka och guppar. Ett trumpetande ljud hörs ovanför mig och jag kisar upp mot himlen och kan se en sångsvan komma flygande. Svanen gör plötsligt en sväng och den stora fågeln kommer mot mitt håll. Den ler och blinkar i ögat åt mig och jag får den där känslan som man får när man har bra kontakt med någon. Ett avtal, en deal eller något i stil med det. Den girar igen och åter fortsätter svanen sin rutt söderut. Ett fjäderdun lossnar från fågelns kropp. Vinden leker med dunet och det singlar liksom ner likt ett golvurs klockpendel genom luften. Jag hör kyrkklockornas rytm igen när jag skådar dunets väg ned mot vattnet. Jag får plötsligt en idé om att jag vill lägga en önskan, en dröm i det där dunet. Det når till slut vattnet och dras med i Ljusnans drag ut mot Fryken och jag tänker att dunet kan komma långt. Rent teoretiskt skulle dunet med min dröm kunna nå Sunne, Västra Ämtervik, kanske vidare mot Kil ut i Norsälven och ja kanske så långt som till Västerhavet och vem vet kanske tillsammans med andra flytande ting som bringar tankar, önskningar och drömmar i sin last. Nu regnar det igen. Jag går vidare längs bron och sedan uppför backen och det knastrar i gruset igen. Mitt i backen står en röd traktor som naturen tycks ta över mer och mer för varje år. Det droppar från avgaspipan ned på huven och det tycks droppa i samma takt som knastret under mina skor. Plötsligt hänger droppen kvar och vill inte släppa sitt tag. Jag stannar. Jag står och väntar på att droppen ska falla. Den släpper inte. Jag skyndar hem.