Av Pär Dunge
Den något äldre mannen satt på bänken vid busshållplatsen. Mannens namn var Elof men själv kallade han sig oftast bara för gubben.
Två bussar hade redan hunnit stanna till vid hållplatsen. Elof hade dock valt att inte kliva på någon av dessa utan istället lugnt suttit kvar.
När en yngre herre nu ställde sig att vänta vid kuren höjde Elof på huvudet och bad den nytillkomne om vägledning. Ynglingen svarade både vänligt och kunnigt.
– Är du möjligen från Värmland? frågade Elof nyfiket. Jag tycker mig höra en värmländsk dialekt.
– Stämmer bra det. Jag är född och uppvuxen i landskapet.
– Jag har så många minnen från Värmland, förklarade Elof. Det var där jag träffade min första fru. Allt började med att jag råkade köra över hennes katt…
Elof fortsatte sin fascinerade historia om hur han en sommarkväll hade bilat genom Värmland. I samband med att han passerade utanför en gård hade katten rusat ut och hamnat under hjulen. Ärlig som han var hade Elof gått upp till gården och ringt på. En ung dam hade öppnat och Elof hade berättat om olyckan. Damen blev inte arg utan bjöd Elof att stiga in. De satt länge och pratade. En varm vänskap uppstod och bara ett halvår senare gifte de sig. Fast då hade sanningen om katten sedan länge avslöjats. Den tillhörde inte damen på gården som tvärt om var allergisk mot katter. Troligen rörde det sig om en hemlös sommarkatt. Damen hade dock uppfattat Elof som trevlig och tagit händelsen som en bra ursäkt för att bekanta sig.
Ynglingen vid busshållplatsen skrattade gott åt Elofs redogörelse. De båda herrarna inspirerades till att byta fler minnen från Värmland med varandra. Medan de umgicks hann ytterligare ett par bussar passera förbi. Till slut var ynglingen tvungen att ursäkta sig och hoppa på en buss.
Elof log för sig själv, nöjd med den sociala stunden han just haft.
Nästa dag satt Elof åter på en bänk. Fast den här gången vid en helt annan av stadens busshållplatser. Liksom under gårdagen frågade han en väntande passagerare om vägen. Efter att främlingen upplyst honom undrade Elof:
– Är du händelsevis från Skåne? Jag tycker det låter så.
– Jo det är riktigt. Jag är från Helsingborg.
Elof sken upp.
– Vad roligt att höra. Jag har så många minnen från Skåne. Det var där jag träffade min första fru. Allt började med att jag råkade köra över hennes katt…