Av Pia Müller
En regnig sommar 11 år sen
Det var jag och min familj
Med kanot vi skulle fara
Utmed älven den stora klara
Starten var vid Sysslebäck
Just vid start var molnen väck
Runt omkring , naturen mäktig
Paddla på, njut och bada
Ingenstans behövdes vada
Under oss förtrollad värld
Sjögräs vaja fint med strömmen
Detta kändes som i drömmen
Runt omkring oss andra flöt
I små flotthus, alla njöt
Några dagar förflöt det så
Sen ett kraftverk satte stopp
För alla andra men inte oss
Vädret blev nu irriterat
Blåste regna och höll på
Bära kanoter var ett sjå
Vi tänkte det blir bättre snart
Nån gång måste det bli klart
Ett starkt minne var i Råda
Där vi klättra uppför en mäktig slänt
Brant och svårt vi kämpade på
Barnen klarade detta som få
Väl där uppe, längst på toppen
livet pågick som om inget hade hänt
Resan pågick ytterligare några dar
Nu vi kalla trötta var
Men i Munkfors blev då resan klar
I bilen våran fanns komfort
Nu ville vi från Värmland bort
Vid Hagfors köptes strumpor sen
Det är såna jag har än