Ingen vet skillnaden Fröding!

Av Lis Lovén

Jo, det är du och jag, Fröding…
Vi mot hela satans världen
och sen våra fantasier! Överflöd av dem !!!
Tre utropstecken för dig, min kära…
De kallade vår sjukdom nåt dumt,
vi fann det hela skumt…
och runt, runt svingar sig gestalter, figurer, ord
runt runt snurrar sig verkligheter om vartannat
och röster, är det vad de kallar det? Röster?
När var och varannan ser spöken på ljusa dan
När alla tror på det irrationella, så där bara!
Det är då jag kommer till ditt sanatorium, och undrar lamt
är våra drömmar allting infamt (?)
De tror de känner dig nu i döden, Fröding! De tror att de har
anständighet nog att förstå båd´sjukdom och fantasi…
…när du och jag vet att – – –
ett övermått av fantasi det är vad som trängs i skallen:
Du vet det va? Fröding va? Jaha, där är gallret!
Och jag har också stått där
vilsen mol allena
och jag har även
älskat av köpt kärlek – tror jag !
Och så är det, kära du: ibland älskar de oss mer
i döden. Det är vår sjukdoms svåraste brist:
att vara så där annorlunda:
skratta fel!
Gå fel!
Älska på fel sätt,
dvs tills nån säljer sex i femtio miljoner ex…
Var det den kärlek du köpte Fröding?
Och plötslig när gallret om sjukdomen går sönder,
faller isär
då står de där redo att förstå!
Förstå vadå?
Att föreställningar, det har ju alla…
Och vanföreställningar betyder blott ett och detsamma:
Man är helt enkelt van att ha föreställningar:
Van-föreställning, så var den kärleken all!!!