Julikväll

Av Erika Janske

En gammal rödmålad lada
Går in på led
Får min plats

Luften tjock 
varm 
och stillastående
Får inte flytta på mig
Döden framför mig
Blek

Skruvar på mig
Tittar bort

-Hur har du med själen? 
-Har den utvecklats? 
Dödens fråga in i mig

Tungt att andas
Sneglar på klockan
Hur länge har jag suttit här
Hasar längre ner 
sittbenen protesterar

Har jag levt klart?
Känner jag att jag tagit till vara livet
på det sätt jag borde?
Dödens blick under svart huva
Känner närvaron

Känner ångestens puls
Den mullrar doft

               Allt tystnar

Döden kommer fram 
och tar emot publikens jubel
som efter hand
                  stillnar 

Portarna öppnas
ljus och luft strömmar in
Ser ut över ängarna 
ner mot Frykens blå vatten

Tar ett djupt andetag
Låter syret föra mig tillbaka 
från sagans 
och musiken värd. 

Kliver ut i den tropiska julikvällen 
Möter mina medresenärer 
på kvällens resa
Byter upplevelsen
som hos alla 
landat olika

Vi skingras i kvällen 
var och en hem till sitt 
för att fortsätta skriva 
sin egen saga 
och utveckla sin själ 
inför döden 

Fiolernas toner 
och trummans bas
fortsätter vibrera 
in en livsglädje 
som fortsätter genljuda

in i mitt djup
mitt liv
över tid