Av Veronica Wilke
Farmor dog långt innan jag föddes, så henne fick jag aldrig träffa. Hennes syster däremot, Anny, bodde nästgårds.
De flesta minnen jag har av Anny är från hennes kök. Antingen lagades det mat, jag fick plaska och leka med diskvattnet eller leka med leklådan som fanns i ett skåp nära köksdörren.
Antingen hade damen ett helgonalikt tålamod… eller så var jag inte så busig som jag vill tro. I den där leklådan fanns lite allt möjligt. Små pixi-böcker, plastdjur, kottar, trådrullar, små glasflaskor, dockor och annat smått och gott.
Ett minne jag har är att jag har fått tag i en liten sytrådsrulle – den där lilla varianten till undertråden, som sitter på botten av symaskinen. Jag är runt 4-5 år gammal. Nå, den där lilla spolen som tråden var snurrad runt kunde ganska enkelt träs igenom handtaget på skåpsluckorna. Så jag började snurra tråden runt ett handtag och sen drog jag tråden till nästa skåpsdörr…
Mamma har senare berättat att när hon skulle hämta mig, kom hon in i ett kök fyllt av sytråd från det ena skåpshandtaget till det nästa, kors och tvärs genom hela köket, som ett spindelnät.
Anny klev bara runt dem och lagde mat. Duckade för en tråd, klev över en annan och jag, mitt i allt, som fortsatte tills tråden tog slut.
Jag minns inte om jag fick någon åthuting av mamma men Anny sa inget, leken var ju inte helt slut än… All tråd skulle ju klippas bort!