Av Solveig Olsson-Hultgren
Ack, Värmeland du sköna
med sola i Karlstad och ängder så gröna,
vad tänker jag på när jag tänker på dig –
vad är det för minnen som lever i mig?
Natur och skulptur, partitur, trubadur
men allra mest hyllan, med din litteratur!
Fröding med sina skorrande strängar,
dans bort i vägen och kärlek för pengar,
Lagerlöf Selma med sagan om Gösta,
fick priser och stolen – dock inte rösta …
Ferlin sa förlåt för somligt han skrivit,
Kalin skildrar bruket och arbetarlivet,
Ekelöf Maja med sin rapport
från trasa, skurhink och allsköns lort,
Tunström Göran, son till en präst,
berömd man från Sunne och hemskt mycket läst,
hjälp, nu spökar det visst uti hyllan – vem har vi där?
Åh, lille Laban med Sandberg är här!
Och där har vi pojken som slutade gråta
när Schulman Ninni skrev ännu en gåta,
Skäringer Mia blev Avig Maria
när ilskan och sorgen till slut släpptes fria,
Lerin med sin Utpost står längst bort i raden,
han får visst ända Värmlandsparaden!
Ja, ett landskap av diktning ryms i min hylla
skapat av dem som levt i dess mylla
Och jag som endast var där då och då
bär orden från Värmland med mig ändå
som levande minnen i själ och i hjärta
av diktarnas glädje och mörkaste svärta …