Av Anne Svensson
Värmland tog min mentor och vän och hans katt och två kaniner.
Han flyttade och sommaren året därpå kom jag dit för att hälsa på och se vad det var som fått honom att lämna Stockholmslivet och flytta med Abbot och kaninerna till ett hus ända borta i Storfors, så där i pensionsåren.
Ett hus med en liten trädgård fram och en större trädgård bak. Ett kök med vardagsrum och två sovrum. Men det ena sovrummet hade gjorts om till kaninrum, för en dag hade någon frågat om han kunde ta hand om två kaniner. Så nu bodde de där, runt-skuttandes i hela rummet som nu var bara deras. Sådan är han. Sådant gör han. Ungefär som när han tog hand om Abbot, som numera för det mesta är iväg ute på äventyr men kommer när han ropas in om kvällarna. Men utekatt blev han först ordentligt i Värmland och ett kaninrum hade det nog inte blivit utan flytten från Stockholm, trots allt.
Här hos min mentor och vän i Storfors fikar vi i hans trädgård medan vi avbryts då och då av hans telefon med samtal från grannar och vänner som han har fått här och som undrar när de kan ses och åka och fiska. Jag hör honom prata med en av vännerna om motorbåten som vännen fått låna av honom och som nu behöver lämnas tillbaka för imorgon ska jag tas med på båttur för besök på en bastuflotte ute på sjön Stor-Lungen.
Vid båtplatsen vid Stor-Lungen nästa dag står hans motorbåt och två av hans bekanta; två medelålders män som han brukar vara ute och fiska och bada bastu med. De två männen lämnar över flytvästar och vinkar av oss medan vi puttrar iväg.
Mina lungor fylls av den friska luften medan vi far båtvägen fram till den öppna sjön. Solen skiner och jag tittar på min mentor och vän som styr, så nöjd med livet. Han som annars har lite svårt att sitta still om inte för att ta tag i någon klients besvär. Alltid igång med att hjälpa någon med något.
Snart ser vi bastuflotten. Ett litet hus ute på sjön invid en skogskant. Med terrass både uppe och nere och en kana från övervåningen rakt ut i vattnet. När vi kommer fram till flotten så är det några där med sin båt och vi vakar nära tills de har åkt. Sedan knyter vi fast hans båt och hoppar upp. Mysig, stor bastu med stora glasfönster, stor terrass och rolig kana.
Mitt ute på en bastuflotte mitt i en sjö i Värmland ser jag min mentor och vän som snart fyller 70 år och med så mycket prestationer bakom sig. Bastu, prata fiske, åka kana. Fridfullt glad. Och jag tror mig förstå, där ut på bastuflotten, varför han valt att flytta hit och stanna här. Och jag förstår att livet här i Värmland, i Storfors som med den här bastuflotten här ute, nog är för honom ungefär det som han har varit för mig så många gånger; en landningsstation att stanna vid, fylla på kraft, hämta energi och stöd och att kunna se livet lite klarare.
Mitt ute i ett ingenstans, en lysande källa till liv och energi
Där kan man stanna till och andas in och bara vara fri
Andas in den trygga naturen, vara ett med de andra djuren
Vara fri från måste-buren och bara få vara sig själv.