Ljusslingornas tid

Av Lena Grahn

Ni som känner mig sedan tidigare, på riktigt, vet att jag är sakletare och älskar patina och gamla spetsar. Men jag är inte bara beroende av att omge mig med vackra ting och föremål utan jag måste även lysa upp min tillvaro. Det gör jag på olika sätt, det kan vara ett litet leende, några uppmuntrande ord till någon som behöver dem men framför allt gillar jag allt som lyser i mysljus-ljus. Inte skarpt och klart för att man ska se bra eller för att det ska vara praktiskt. Nej så dunkelt ljus som möjligt ska det vara.

Som shabbychicare har man en mängd ljuslyktor och stakar, det kan aldrig bli för mycket eller för många. Möjligen lite varmt och på gränsen till brandfarligt och kanske lite trångt på hyllor, bord, skåp, pallar, kistor och lådor. För en tid sedan fick jag putsa fönstren på insidan en gång i månaden, dock inte på utsidan. Man kunde tro att det bodde en storrökare som struntade i att röka sina gula Blend under fläkten hemma hos mig. Så var det inte. Det var samma visa varje år, så snart de mörka kvällarna gjorde sitt intåg tändes huset upp av ljus i varje vrå och fönstren sotades igen.

Det kan ju inte vara bra tänkte jag och var nog bland de första som anammade de nya fejkljusen, de man styr med fjärrkontroller, timer och batterier. Helt plötsligt är jag storkonsument på batterier – så istället för blommor – snälla ge mig ett storpack AA.

Det är inte helt lätt att gömma de mindre vackra batterierna till slingan i ett shabbychic-arrangemang, men det går. Med lite spetsar och tyll, ett gammalt pärlhalsband som kanske saknar spänne osv så kan man skyla det mesta. Min käre sambo, som helst vill ha lysrörsarmaturer tända dygnet runt, brukar fråga försynt någon gång i mars om inte ljusslingorna kanske hörde till julpyntet som togs ner runt nyår? Julpynt är julpynt och ljusslingor är ljusslingor. Det är två helt väsensskilda företeelser som bara råkar tajma en tid för att sedan gå skilda vägar igen.

Nu när den tiden på året äntligen är här, och det är som det är så passar jag på att smälta in och anpassa mig efter tiden som råder. Jag tänder ljus. Och jag tänder slingor. Och jag tänder små lampor. Men inte blir det särskilt ljust hemma för det – men mysigt blir det.

Allt detta ljus måste vara hälsobringande och ge vacker energi kan jag tänka. Jag kan inte fördriva vinden som viner runt husknuten, regnet som piskar mot rutan och lilla voffs som måste gå ut och kissa just när det regnar och blåser som värst. Men jag kan i alla fall längta hem till det vackra och tycka att jag har det bra ändå som har det varmt, skönt och torrt.