Magiskt

Av Susanne Augustsson

Visste du att det finns en magisk skog? Den är förklädd till en vanlig skogsdunge mittemellan några höghus och ett villaområde med välordnade trädgårdar. I den magiska skogen finns allt skogslikt du kan tänka dig. När vårens varma solstrålar värmer upp marken tittar de ljuvliga liljekonvaljerna upp i stora flockar. De breder ut sig som en doftande heltäckningsmatta i ena hörnet av dungen. Sen går det ett tag och plötsligt sträcker blåbärsriset upp sina rosa klockor mot solen, sommarblomstren ropar mot den som passerar på trottoaren och granarna får illgröna skott som smakar syrligt när man stoppar dem i munnen. 

Sedan kommer hallonen. I den magiska skogen smakar de extra sött där de markerar gränsen mellan den lummiga bärskogen och det vassa berget. Alldeles bredvid ligger stora stenblock som agerar bostad åt miljarder gråsuggor som barnen gärna tar in som husdjur i plastburkar fyllda med löv och grus. Till barnens förtjusning, föräldrarnas förtvivlan och gråsuggornas förmodade skräck. 

När hösten kommer täcks marken i skogen av blodröda lingon som gamla tanter från de välordnade trädgårdarna plockar med iver. Sen går de hem och kokar lingonsylt som de lägger i havregrynsgröten. 

Under vintertid bildar det karga berget en rutschkana för barnen från skolan bredvid. De landar tjutande i parken nedanför. En rostig gunga står kvar där som ett ensamt minne av det som varit. Gräsmattan är en mossmatta och träden har fått växa som de vill. Trädkronorna bildar ett tjockt tak som sällan släpper in ljus. Föräldrarnas oroliga stämmor ekar bland träden där barnen far ner i svindlande fart. Det luktar frost, vissna växter och lyckliga barn. 

Det sägs att där, bland alla hus, skolor och bilar, har tomten hittat sin rastplats. Kanske har han med sig en orange termos med glögg och pepparkakor i en plåtburk från förr. Där sitter han nöjt i en snödriva, sörplar på den lagom varma glöggen och klappar om sina renar. När han fikat klart smyger han uppför slänten mot husen för att speja. Kanske ser tomten barnens förväntansfulla ansikten i fönstren där de står och kisar ut mot den magiska skogen. Näsor tryckta mot rutan bildar imma som barnen skriver saker i. Ritar glada gubbar, skrattar. Men mest av allt ser tomten hur de ivriga barnen drar i sina föräldrar för att fråga om och om igen när han kommer. Så tar han småleende sin stora säck fylld till brädden med julklappar och ger sig iväg på sitt viktiga uppdrag. 

Snart blir det iskall vinter och hararna gömmer sig i bergets skrymslen. Man kan se deras tassavtryck i snön när de desperat försökt hitta det gröna under snötäcket. Barnen åker kana på hararnas stigar och frostbitna fingrar drar pulkorna upp och ner och upp igen. 

Plötsligt leker nya barn i den magiska skogen. De plockar blåbär, gör små buketter av liljekonvaljer och skaffar sig husdjur i plastburkar. I bilarna som passerar sitter de gamla barnen. De som använt den magiska skogen som sin. De som fortfarande letar efter spåren från jultomtens släde i snön.