Morgonpromenad i Kristinehamn

Av Ewa Wiklander

Alla tror att när man går ungefär samma väg varje morgon då händer ingenting. Inget kunde vara mer fel. Det är då man ser det som händer. Varje morgon passerar jag ett hus som har gjorts inordning av en invandrarfamilj. De har jobbat hela året och vi som passerar har kunnat följa arbetet.  Nu väntar jag med spänning på om de ska göra något med de mycket vackra grindarna. Grindarna är från 1914 och där står BO på den högra och AO på den vänstra. Måste ha varit välbärgade människor, stenhus, stor trädgård och grindar med monogram. 

En bit till uppför backen och där är skolan. Finns ingenting så tyst som en skola under lov. Här brukar det vara massor av lärare, elever och föräldrar som strömmar fram och tillbaka, nu är det bara jag.

Jag passerar också en mycket vacker stenmur. Men alla stenmurar är ju vackra. Vilket arbete att passa in stenarna och att göra sig besväret. Bakom stenmuren finns en välskött trädgård och …. en rosa elefant. Ja det känns lika overkligt varje morgon. En rosa elefant. Inte stor men påtaglig. Man pratar ibland om elefanten i rummet, detta är elefanten i trädgården och mycket rosa. Sådant trodde jag hörde till bakfylla men tydligen inte.

Den ensamma kvinnan rensar ogräs och hon har också mycket stenar som hon har lagt i högar på två ställen i trädgården. Jordkällaren är prydd med stenar i mönster och blommor på utsidan. En vintermorgon när det var mycket halt kom hon för att hämta tidningen och jag – som har spikskor på vintern – erbjöd mig att ta den åt henne.. Hon tackade och sa ”Det där är det kallaste hörnet, där hade pappa isskåpet” Hon har alltså bott där i hela sitt liv. Jag undrar så vad hon gör på vinterhalvåret, eftersom det aldrig finns något ljus hos henne. Om jag ibland passerar när det är mörkt ute, då är det också mörkt inomhus. Jag har sett henne skymta förbi, så hon är hemma men hon kanske gör som man gjorde förr i världen, går och lägger sig när det blir mörkt och stiger upp när det blir ljust. Ibland klättrar hon omkring på jordkällaren och plockar skräp. Hon har inte klippt gräsmattan på minst 5 år men hon är mycket noga med att ta bort skräp. Innanför grinden finns 11 säckar med skräp och hur får hon bort säckarna, hon som varken har bil eller cykel.

Längre ner i backen står en båt på gården. Jag har hört talas om bryggseglare, men inte trädgårdsseglare. Båten har stått på gården orörd så vitt jag kan se i två år. Varför har man båt om den aldrig är i vattnet.

Nu passerar jag en stor Gullregnsbuske. Den är oerhört vacker när den blommar, och då tänker jag på  ”Han kom som en vind….en kväll i syrenernas tid och gullregnens månad”. Strax efteråt passerar jag de som har 5 rottingpiskor i köksfönstret istället för gardiner. På julen binder de ihop piskorna till en sorts stjärna. Fast jag tror att de har flyttat. Smaken är olika. Sedan är jag snart hemma, Min nyklippta häck tar sig, det gör också ogräset.