Ola & Inez

Av Kenneth Thorstensson

Ola och Inez hade varit gifta i över 50 år. De hade sina platser på var sin sida om köksbordet. Sina bestämda platser i den äktenskapliga sängen. Hela det vuxna livet hade levts i nära förhållande till varandra. I tiden såväl som i rummet.

När de blev äldre fick de till sist svårt att klara av det gamla livet och de beprövade rutinerna. Barnen ordnade då med särskilt boende och uppsikt. 

Ola, som var ofärdig och hade svårt att ta sig fram för egen maskin fick ett litet rum på avdelningen för halta & lytta (män). Och Inez, som med åren blivit tämligen senil hamnade på ett helt annat ställe i huset. De såg varann alltmer sällan.

Ola & Inez

Å bli gammel ä enkelt, å dö likaså
Dä ä té leve som ä ett bekômmer
Mä å före´sä frå punkten ett té punkt två 
å té minnes allting som en glömmer

Å håra di glesner å tankera å, 
di ä mest inne i skallen å vänner
Föresatser dä finns nog bå store å små 
men di går tongt som en gammel ardenner

Vi står åpp om môran när klocka ä två
Om di hinner å om vi ä i live
Vi får en kleck gröt mä litt äppelmos på 
å nô timmer för ôss å fördrive

Vi setter å titter fast ingenting ä 
å vi tugger på sockerkaksbéten
Dä meste dä ä dä just ingenting mä 
där vi setter å glor i tapeten

Di lôve ”tess döden ska skilje ôss ôt” 
å att vi två va ett å däsamme
Nu setter ja ensam å tänker på nôt, 
å Inez nônstans dä´er framme

Å vi fryser om natta å längter iblann 
å vi tjever runt för å få varme
Vi sträcker mä armera ätter varann 
å beder té Gud å förbarme

Å tiera lider, å dä gör vi mä
Vi ber om en sup framôt fredan
Men inna nôn hônne å lyssne på dä 
sô ha bolage stängt allaredan

Vi prater mä ongera nôn gang iblann 
om krämpera å om aptiten
Di lôver å hjälpe mä ett eller an´t, 
men har synpunkt på detta mä spriten

En gang i fjortondan ärter å fläsk 
å bingo å sockerkaksskive
Vi smyger en klar i é flaske mä läsk 
å tar hôppe tébaka om live

Nöen gang kommer pastorn å ryer en del 
om en rärttare väg i terrängen
Vi lôver å bättre bå brister å fel 
å ta i litte mer i refrängen

Å klocka på vägga ho snôrrer å snor
å vänner sig aldrig igenna
Sô lycklige di som bå hôppes å tror 
på att nôntingen vänter tè sänna

Vi anner, som brister i ande å själ 
blir fôll settandes kvar där vi setter
Gud hjälpe ôss da å bevare ôss väl 
för vår längtan å för Svarte Petter

Å den som har tur, kanske sômner han té 
é stônn inna natta ä över
Å drömmer att Inez, som ligger brevé 
å varmer på allt vi behöver

Å té sist ska vi äntligen sômne för gôtt 
frå tristessen å olägenheten
Frå all´våre krämper i ande å kött 
å den förbannade sockerkaksbéten