Av Lottie Ålhed
Den tar inte många timmar
vår minnesrika resa
Mellan bondesamhällen
och vildmark
Sandrevlarna
Med älvens lopp över
slättlandskapet
Slingrande flodslingans
silverorm
Och ån som viker, böjer av
In i skogens
vilsamt innefattande
och välkomnande famn
Sandgrund
Namnet
på det museum
som toppar vår ”att göra lista”
Även kallat Lars Lerin museet
Lars, som är
en av våra största konstnärer
Om inte till och med den mest
betydande av sitt slag
En akvarellmålare av rang
Anspråkslös och timid
Vars eviga konstnärskap
växer sig allt längre ut
Bland våtmarkens fågelliv
och strandängens orkidéer
Han och hans familj
Som slog ner sina bopålar
på ön i Vänerns vatten
Ska inte ångra
sitt tilltag en sekund
Stora torget
Där Rödboken böjer sin krona
likt en kaskad
Upp emot den ännu ljusa
skymningen
Fylld av kajornas svarta kroppar
Stenbron
Den vi minns
Lik en gammal och tung och vacker
själ
Speglande sig vemodigt över
vattenytans kava lugn
Kvinnorna på picknick
invid Klarälvens strand
Förvandlade till svarta siluetter
mot en orangeröd himmel
Strömkarlen och älvorna
De som kanske inte ens fanns där
Men som vi i fantasin tyckte oss se
Strömkarlens leviterande polska
lite ovan mark längs älvens lopp
Ringlande som ormen i paradiset
i stegrande sprakfålars galna galopp
mellan strandpromenadens träd
Till Alsters herrgård for vi sedan
Åt lunch och bekantade oss med
Gustav Frödings ande.
Köpte hans samlade verk i pocketupplaga och for vidare.
Tagna av hans naturlyriska
diktande.
Galenskapen och ensamheten.
Förtrollade av allt det värmländska
vilda, drömska, vackra.
Återvände vi till vårt hotellrum för att
fortsätta drömma i den ljusa, ljumma sommarnatten.
Om poeter, konstnärer, jägare, fiskare, älvor,
strömkarlar och stegrande vildhästar
utmed Klarälvens vackra strand.
Och om kvinnorna med sina vackra vita
klänningar på picknick i skymningsljuset
nära den gamla stenbron.
Alla våra drömmar som under natten ska
löpa som gyllene trådar i väven på vår vackra värmlandssvit.