Av Sandra Augustsson
Vilken dag, vilken kväll och vilken natt! Prognosen hade visat spöregn och åskoväder. Nu var det magiskt väder med strålande sol och 30 grader varmt. Som vi njöt. Det var i princip vindstilla. Vattnet var ljummet. Det var riktigt stekhett i den gassande solen på soldäck! Skuggan var eftertraktad. Alla solade och badade, drack och skrattade. Vi njöt till fullo av sommarkvällen och räkorna har aldrig smakat så gott som i detta väder, i bara badkläder. Ölen var iskall så där så att det immade om burken. Folk tjoade och tjimmade, några feströkte och bubbelflaskorna korkades flitigt upp. Skratten avlöste varandra och det var en sådan där go och härlig stämning.
Mörkret faller sakta på och folk hoppar i sina båtar för att åka hemåt i den ljumma sommarnatten, myggen börjar så sakta vakna. Någon tar sin vattenskoter och glider hemåt. De sista gästerna blir skjutsade in till land och båten går allt annat än rakt.
Musiken strömmar ut ur högtalaren och jag känner att jag vill dansa på det varma soldäcket. Jag dansar omkring i bikini och en vit kimono med virkade färgglada detaljer. Jag känner mig vacker och i harmoni när jag dansar där på berget. Jag älskar detta ö-liv. Mannen kommer snart tillbaka och jag fnissar för mig själv när han sakta kommer åkandes från land, ”safety first”, det är bra tänker jag. Jag dansar vidare ut på den långa varma, nyoljade bryggan och väl där kastar jag mig om han hals och vi dansar runt tillsammans. Snart får vi feeling och klär av oss nakna och kastar oss i det mörka, ljumma vattnet. Det är efter midnatt. Det är alldeles tyst och stilla, mörkt men med otroligt vackra färger på himlen bortom horisonten. Månen skänker sitt sken över oss. Vi tar oss en lekfull simtur och insuper himlens skådespel. Känner det lena ljumma vattnet stryka sig följsamt mot min varma nakna hud. Vilken otrolig känsla! Jag lägger mig på rygg och flyter lätt vid vattenytan. Det är alldeles stilla och jag hör mina andetag när öronen möter vattnet. Vattnet bär hela min kropp och jag begrundar på den magiska himlen ovanför mig som är så nattligt mörkt blå med massa små fluffiga moln som påminner om popcorn. Allt är så tyst, stilla och vackert. Hela jag är så närvarande i denna stund. Det är ett magiskt ögonblick och en upprymdhet fyller hela min kropp just i denna stund, en stund jag alltid kommer att minnas. Någon fiskmås flyger förbi, polstjärnan stoltserar och långt, långt borta hörs en båt. Annars är det bara vi två, vi som är ett med Vänern.