Till sist är vi här

Av Jasmine Jakobsson

Vardagliga, alldagliga trafikljus blänker i början av vår färd

Storstadsbullret skalas fridfullt av bilen påväg mot Värmlands sjöar och åkrar 
Lugnet svämmar över en ju närmre man beger sig dit

Mot vårt landställe i Säffle som blir vår tillflykt varje sommar
Där vi möts av leenden och efterlängtade kramar av kära farmor
Alltid lika fin och prydlig upp i ålderns äldre dar

Synen av

hennes nykammade hår,
hennes ängla-halsband,
hennes kramgoa röda tröja,

blir glädjen idag.

Den långa resan tär på kroppen men 
äntligen är vi här,

förbi Eurostop,
förbi den osande pappersfabriken,
förbi det magkittlande guppet,

till sist är vi här

Smaken av farmors hemmagjorda jordgubbssaft och nybakade kladdkaka

blir fröjden idag.

Den långa resan tvingar dagen mot sitt slut
Barfota springer vi barn bort mot den gulbruna åkern i hopp om att få se några strålar av Värmlands varma solnedgång
De vita balarna ligger utspridda över åkern, som söta sockerbitar över fältet

Mot dessa sockerbitar
springer vi

kusiner sinsemellan, 
skrattandes, fyllda av glädje
svävar vi.

Bara barn med grässtrån mellan tårna, 
bara barn i Säffles slätter
bara barn i Värmlands spår

Där glada gubbar i trafikljusen välkomnar och välkomnas

Lika efterlängtad varje sommar
Lika efterlängtad varje år