värdeland

Av Birk Andersson

ska vi åka
till en stuga
i skogen?

genom fönstren
syns inget
annat

vi är
väl redan
i en stuga i skogen?

första gången
med sambon
hos släkten

första gången
norr om
stockholm

första gången
en skåning
i torsby kommun?

inte första gången
folk skruvar på sig
när malmö nämns

tveksamma 
tankar kommer
i frågor

har ni
blivit
skjutna på?

känner ni
någon
som mördats?

jag flyttade
till malmö
och blev lycklig

obligatoriskt
försvarstal
från sambon

samtalet handlar  
sedan
om människorna här

de som
har tagit
fått och gått

en kusin
tog
sitt liv

en bror
fick
hjärtinfarkt

två ungdomar
gick
igenom isen

en bybo
drack
ihjäl sig

en släkting
frontalkrockade
med fyrhjulingen

ärren syns
tydligt 
på nacken

som elvaåring
lekte sambons pappa
med bröderna 

med
pappas 
gevär 

men ett vådaskott
blir
en anekdot  

nostalgi
per
automatik

förutom
när bilden
vidgas

de säger inte
att det var
bättre förr

men de säger
att det är
sämre nu

budgetunderskott
mansöverskott 
nedläggningar

men kritiken
måste komma
internt

en stockholmsprofessor 
kallade värmland
skräpyta

det är fler saker
som inte finns där
än som finns där

ingen shopping
ingen underhållning
ingen ekonomi

där
finns
inget

förutom träd
alkoholister
knäppgökar

men det är 
mer fylla
på stureplan

det är
fler dårar 
i riksdagen

muttrar 
en släkting
i kamouflageoverall 

med en folköl
och
ett glas rött

politiker
ekonomer
lobbyister

deras plan
att sälja ut 
att riva ner

att skapa
vinnare
och förlorare

och sedan
överraskas
över missnöjesröster

en annan släktning
sitter i underställ
och varseltröja

go hard
or go home
står på kepsen

han vet
i än högre grad
vad han pratar om

problemet är 
den interna
flyktingpolitiken

för många
tvingas
till stockholm

de
ses där
som ambitiösa

och förälskar sig
i staden
som tvingat dit dem

medan vi som stannat
och kämpar
ses som en börda

det är tvärtom
mot migration
mellan länder

sambons mamma 
har samma tonläge
för allt 

vill
vi ha
mer hjortron 

vill
vi ha
en bil

vill
vi flytta
hit

det är
pendlingsavstånd
till norge

vi är unga
och kan även jobba 
på distans

att flytta
är
frivilligt

men när vattnet stiger
när städerna förvandlas
till värmeöar

med storstadsbor
som inte kan
självförsörjning

då kommer
de alla
upp hit

och de kommer inte
uppskatta sina kalhyggen
och vindkraftverk

här
värderar vi
verkliga värden

nära och kära
skog och land
liv och död

fylld av funderingar
medan maten
dukas undan

vi och dem – 
varför tillhör vi
alltid vi?

kanske även
ett och annat
konstaterande

fördömanden
och fördomar 
fördummar 

men mest
frågor
om tid och rum

flyttade jag
till malmö
eller flydde jag? 

kommer
någon av oss
vilja återvända

eller kommer vi
bara åka
på utflykter

i väntan

flykt? 

vi lämnar 
huset
i skogen

och åker
till stugan
i skogen