Av Monica H Sperens
Västra sidan om Vänern, äntligen framme vid hotellet som omslöts av guldgul lövskog mot blågrå himmel. Höstens krispighet slog emot kinderna när hon klev ur turnébussen. Med fötterna på instrumentbrädan och Kjelle vid ratten hade bussen fyllts av låtarna från Hair, mil efter mil, timme efter timme, på väg mot vilsamma Värmland med en barnteater i bagaget.
Ritualerna var alltid samma: sträcka ut kroppen, insupa atmosfären, väskan över axeln, in i receptionen. Hon packar upp ljus, stickning. bok och vilar före middagen.
Värmland betyder att Kjelle testar bästa pepparbiffen. Han är petig med tabeller och olika värden på grönpepparsås och kött. Övriga har överseende, för de vet att han vill plugga till läkare men jobbar som turnétekniker tills han får råd och nu bara måste han mäta något. Hon har svårt för kött och tävlingar, läser psykologi och just nu är det Boken om ilska som driver fram reflektioner. Hon har en relation men klarar inte av att vara hemmavid. Turnén betyder frihet och Värmland betyder vänlig sötvattenluft, inspirerande dialekt och rara barn.
Hon tycker om sina turnékompisar, mer än hon kan visa. Men här i västra kanten av Vänern väntar vila från alla tankar, hon kan inte låta bli att bara vara. Stranden ligger lågt och staden är långt borta.
Men djuren är nära. Jakttider kräver vaksamhet när de kör mellan boplats och spelplats. Så händer det – de kommer som andra bil efter en viltolycka. Personbilens människor verkar oskadda men älgkalven ligger livlös med ögonen öppna – som mörker och ljus i en svart tjärn, tänker hon som aldrig varit med om detta tidigare. Febril aktivitet, filtar fram, kniv fram, snabbt snitt i djurets hals – så det går att använda köttet, säger Kjelle, och ingen tycker det är konstigt. Tillsammans ser de värmen rinna ur djuret.
De får en tacksam stillsam kväll framför brasan på hotellet och med en flaska Rioja skålar de för något, oklart vad, men något genuint och oförställt. Värmlands lena höstmörker avslutar en händelserik dag. Nymånen syns som ett vitt parentestecken. Ung och osäker, urgammal och vis, viktig och obetydlig samtidigt.
Tidig kall morgon, iväg till en gymnastiksal, upp med gradänger, rigga ljus, fram med hel- och halvlådor, leta el, brygga kaffe, ställa upp sminkspeglar… Föreställningen gick oväntat bra. Upprymda kommer de tidigt hem till hotellet. Högtrycket ger Vänern en vacker spegelyta.
Det doftar höst, nästan vinter och de börjar prata om sina läsupplevelser av Selma Lagerlöf. Hon vill säga att Kejsaren av Portugallien drabbade henne, men hon tänker mer på att hon inte vill lämna ögonblicket av gemenskap.
På kvällen ringer han som hon bor med och stör henne i stickningen. Han berättar att han köpt en hellång vargpäls! Han väntar sig applåder. Hon är i chock. Vem köper en hellång vargpäls? Hela vidden av handlingen står klar för henne där och då vid Vänerns västra strand och hon vet med säkerhet att den mannen behöver hon ha långt avstånd till, mycket långt avstånd.