Av Therese Sjöqvist
I vår värld är blicken alltid vänd uppåt och mot allt framför oss. En framtidstro är att våga hoppas på någonting du inte alltid kan se. Framtidstron är en stolt svan som sträcker upp halsen mot horisonten, men strålar sig i solens glans snarare än att blunda för de skarpa strålarna. Att våga tro på framtiden är att se skärvorna av gnistrande ljus när andra bara ser ett becksvart mörker. Framtiden må vara oviss, men ej värd att frukta. Ingen kan någonsin ana var vattnet börjar eller slutar och just så är det med framtiden. Framtiden finns om en sekund såväl som imorgon och de nästkommande tio åren, men den vävs dock inte fram i ett tomt vakuum utan påverkan. Nej, framtiden är ett levande väsen som andas in luften vi tillför den och vår framtidstro blir vägen dit. Dock kan vi ej med ögat endast se, vad blott framtiden har att ge. Att våga tro på framtiden är att låta nattens tystnad vagga dig till sömns varenda kväll innan du stiger upp, förväntansfull inför dagen som sedan komma skall. Förväntan är trots allt gåvan som får våra hjärtan att slå och ger lungorna sitt syre som krävs för att dansa på de vägar vår framtidstro låtit sig skapa. Därför känner vi inte heller någon rädsla, för att varenda steg vi tar leder oss framåt.
Vi är varken rädda att stå eller gå, men det är endast stigen som leder oss till vår framtidstro. Våra tickande hjärtan är klockor fyllda av gåtor och längtan. Att längta är att andas. Nätter vi vågar drömma blir så småningom dagarna som förhoppningsvis blir fyllda av våra drömmar. När vi fruktar vad vi ej kan se, är de dagar då vi också slutat le. Dagarna med sina sjungande lärkor och nätter vars svävande svanar ständigt på väg att söka denna morgondag. Morgondagen som med sin sjungande röst är en glänsande hinna på den stig vi nu stå. Därför kan vi aldrig någonsin sluta gå. Den dag vi stannar är en tid då våra tickande hjärtan slutar slå, därför är framtiden alltid drömmen att nå. Vår framtid är en tid när skymningen kysser gryningen och solens strålar släcker mörkret, men just därför kan vi heller aldrig glömma hur viktigt det förblir att alltid drömma. I våra sinnen finns alla minnen vars gyllene trådar vävs samman. Namnet blir framtidstro som får ditt hjärta att banka frenetiskt, på de drömmar som för dig framåt och får dig att gå. Där lärkan sjunger kan aldrig rädslan tala, men i vattnets blänkande sken kan vår framtidstro ändock skvala. När nattens tystnad sänker sig över oss, finns ej längre någon anledning att slåss. Bara stjärnornas skarpa ljus fyller våra tankar med sitt drömmande sus och så småningom finns alltid en ny framtid för varenda steg vi tar. Ett hopp som alltid leder oss fram till nästa svar. Framtiden kan därför ej störa, för den håller oss alltid upptagen med saker att göra. Stora som små, innehåller framtiden alltid någonting gott att få. Våra drömmar ska aldrig någonsin behöva gömmas. Ej längre finns det någon anledning för oss att smyga, bara med våra vingar låta oss flyga.