Av Mathias Jansson
Framtiden – den verkar så dyster
som en knut i magen
som en växande oroskänsla
som ett hotande mörker
som släcker allt hopp
Tänkte även de som som levde
under digerdöden
under andra världskriget
under alla andra krig
och katastrofer och epidemier
som hemsökt mänskligheten
genom historien
att detta är slutet
att snart är det över
att snart finns vi inte mer
Kanske tänkte de så
kanske låg de sömnlösa på natten
och kände ångest och oro
över en framtid som inte fanns
Hade de känt sig bättre
fått en gnutta hopp
om de visste att
det i framtiden
skulle finnas andra människor
som tänkte samma sak
som hade samma oro
som låg och grubblade
sömnlösa på nätterna
och undrade om
det finns någon framtid för dem?