Av Alexander Mihlzén
Den här texten är till dig
Du som aldrig fick finnas till
Du som kunde ha varit en snarlik avbild av mig själv
Du som hade varit mitt kött och blod och hela mänsklighetens mikroplaster
Jag väntade på dig
Att få ta emot dig med öppna armar
Jag hoppades
Men du försvann under grafer och statistik
Jag ville visa dig hur larver blir till fjärilar
Vara larvig helt ärligt
men det skulle bara ge mig sorg att veta att de skulle bli färre för varje år av ditt liv tills de inte fanns något mer
När de blev sagoväsen precis som älvorna jag ville läsa sagor om
Jag ville sätta plåster på dina skrubbsår
Men jag kan inte linda bandage kring hopplösheten
Jag ville mata dig så du kunde växa dig stor och stark
Men måltiderna skulle sakta bli färre
Hellre äter jag själv än att se att barnen svälter
Vi kunde ha plockat svamp i skogen tills skogen brann ner
Vi hade aldrig behövt åka långt för att bada för havet hade varit i vår källare
Jag ville vara din pelare av ljus under dina barndomsår
Ditt ändlösa mörker genom dina tonår
och din fasta klippa i resten av livet tills jag tar klivet in i evigheten
Kanske är jag rädd att du skulle hålla mig ansvarig när det slutligen går upp för dig
”Vad gjorde du pappa när de dödade planeten?”
”Jag gnisslade mest tänder, var arg och ledsen”
Kanske är jag rädd för att se i dina ögon:
en dom på mina axlar
ett vittnesmål om min hybris
en anklagelse om min satansjävlaegoismsomjagön…
Kanske är jag bara rädd för att se sorg, skräck och förvirring
Jag vill höra ditt första andetag men jag klarar inte av att veta att det skulle vara det renaste du någonsin skulle ta
Jag vill inte fylla dig med all min ångest men jag hade inte klarat av att ljuga för dig
Ibland kan jag sakna allt som fanns när jag själv var barn,
men jag vill inte behöva berätta om det för dig,
för jag har nu lärt mig att man kan sakna den som aldrig funnits och jag har lärt mig att det går att leva med
Men jag ska tala om dig!
Jag vet inte hur ditt skratt låter eller vilka intresse du har
Jag kommer aldrig att veta hur din hand känns i min
Men jag vet att du borde ha funnits till
Och jag ska tala om dig!
Du behöver aldrig döpas i vare sig vatten eller PFAS
Men själv ska jag smörjas i etenoxid
Till alla mina ofödda barn: pappa älskar er