Av Lis Hellström
Man hade från kontoret ett stort behov att lägga allt på framtiden.
Man hade därför tillsatt en framtidskonsult.
På hans bord låg mången handlingar och brev som aldrig blev öppnade.
Kalkutlastning var en av skälen till att föreningen som ville bevara landsbygden ansågs utvecklingsfientlig. Även att behovet av en cykelbana skulle vara det, var ju en självklarhet då man i allmänhetens ögon alltid körde bil. Att man en gång sålt ut ön som en cykelvänlig ö var numera något, som förträngdes djupt ned i handlingarna. Det fanns ett speciellt rum för detta, som hette: ” Förträngningsrummet”. Varav skylten på dörren visade.
Att man sedan bad semesterfolket med stålar båtkryssa till ön med hjälp av ett bordsspel med ett pris i botten, det var sant! De andra fick så vara, de utan framtidsplaner. Man såg heller inget fel i att ungarna buskörde på de hala vägarna om vintern, just för att man inte hade lagt dit någon sand. Man förutsatte ändå att folk som var vana vid att vinna på lotto, skulle åka på denna prissumma till Åre, för en skidfärd. Medan de andras vintertankar, fick vara.
Framtidskonsulenten hade inte mycket att tillföra av egna erfarenheter inför vad framtiden hade i sitt sköte, det var han för ung för att veta något om. Det var därför man tillsatt honom, för det inte skulle bli problem med någon av de andra som hade helt egna åsikter. Han skulle bara se framåt, var det ju meningen.
Men nu började det krångla i stat och kommun och folk blev arga på allt. De ville ha nåt att göra, sa de. De ville ha bröd och nånstans att bo. Framtidskonsulenten som tidigare jobbat som modell inför kyrkans julkrubba såsom apostel, hade då för mycket att göra. Så han sjukskrev sig. Så det var på detta sätt man sköt upp framtiden för ett tag.